Löparvanor

I september 2011 bjöd jag första gången in till pannlampslöpning på Järvafältet. Helt gratis, fokus på social löpning och jag lovade ett snällt tempo (6 min/km) så att många skulle kunna vara med alternativt dela in de som kom i grupper efter önskad fart. Det blev kommentarer på (dåvarande) bloggen, jag startade en diskussionstråd på funbeat och det fanns engagemang och intresse.

Jag har kört sedan dess, med undantag för en ”termin” då det inte stämde alls med mina övriga tider och jag har också fått byta från tisdagar till onsdagar för att få ihop det. Men det har varit med information i god tid och löparna har ändå strömmat till. Tills nu. För det har hänt någonting med motionslöpningen, jag försöker förstå en trend men har ingen klar teori om den. Hjälp mig gärna.

Fast allra först några ord om onsdagens pannlampskväll. Den är verkligen värd att nämnas. ”Girls and dogs ruled the group running tonight” skrev Jennifer efteråt på sitt Instagramkonto. Och så var det. Labrador, schäfer, saluki och fyra bestämda tjejer gav sig av ut i vintermörkret vid halv åttatiden. Det var mörkt, blåsigt och ganska ruggigt ute. Hade jag inte haft gruppen att tänka på hade jag förmodligen sprungit både kortare och långsammare hemma i bostadsområdet. Nu blev det en skön adrenalinkick på lätt leriga vägar. Både Tarzan och jag behövde duscha efteråt. Jag för att bli av med svetten och han för att bli av med grus och lera. Nästa tillfälle är kvällen före julafton. Hur många löpare dyker upp då, månntro?

Jag, Anneli och Jennifer. Petra plåtade.

Jag, Anneli och Jennifer. Petra plåtade.

Är löpartrenden utdöende? Knappast, vågar jag påstå. Motionsformen har vuxit sig så stor att den till och med kan kategoriseras i olika typer av löpare. Och skulle jag tvunget stoppa mig själv i ett fack så blev det nog ”traillöpare” trots att jag mestadels sprungit på grusvägar under hösten. Det är trots allt på stigar och i berg som jag trivs allra bäst.

Tränar vi så vill vi synas. Och det gör vi inte på Järvafältet. Vi möter oftast inte någon alls på vår lilla ljusparad genom skogarna och över fälten. Vid ett par tillfällen har det svischat förbi ett gäng på mountainbike, men det är allt. Och syns man inte, finns man inte. Det är oftast så mörkt att vi knappt kan se hur våra medlöpare ser ut. Ibland kommer det folk som varit med förr, men vi känner inte igen dem för att det är så mörkt. Och på stan känner vi definitivt inte igen varandra efteråt, inte om det bara är på pannlampslöpningen vi träffats. Är det för att vi inte syns som den här träningen inte lockar?

Vi har inte stenkoll på tempo, som dessutom kan variera rejält. Om någon tycker att det går för snabbt, då säger man till. Hittills har ingen gnällt över att behöva sakta in. Inte en enda gång. Vi vet aldrig på förhand hur snittempot kommer att se ut. Vi anpassar oss efter terrängen och våra medlöpare. Om någon ramlar (har hänt vid ett par tillfällen) så fortsätter vi inte förrän den personen är på fötter och känner sig okej. Är det bristen på kontroll över distans och tempo som gör att den här träningen inte lockar?

Vi nördar inte in på löpningen som samtalsämne. Under rundorna har vi avhandlat allt möjligt. En gång delade vi med oss av våra bästa kulinariska upplevelser, en gång av våra konstigaste sådana. Ibland har vi snackat om hur det är att vara tonårsförälder, om att cykelpendla eller om något helt annat. Vi pratar om livet i största allmänhet och är man inte på prathumör själv så är det okej att bara lyssna. Är det frånvaron av nörderi som gör att den här träningen inte lockar?

Fokus på snabba resultat av löpningen i kombination med ett i övrigt stillasittande liv ger en stor risk för skador. Är vi för hetsiga i vår iver att klara mil-, marathon- och kanske ultralopp? De som brukat hänga på är kanske helt enkelt skadade?

Varje pannlampslöpning är ett nytt tillfälle att umgås löpandes. Det går aldrig att säga hur det blir. Vill du medverka med en kommentar till detta inlägg så är du varmt välkommen. Vill du medverka på själva löpningen är du också varmt välkommen. 23/12 klockan 19.30 är det dags igen.